hannasteen

Jag vill bara skriva av mig. Men jag vet inte hur jag ska skriva. Det är bara så mycket just nu. Jag visste att du har problem, men jag trodde inte att du skulle förstöra dig själv. Du har blivit en del av min vardag. Du är som knark för mig - jag behöver dig, men du förstör mitt liv. Jag vet inte vad jag ska tycka. Tänka. Känna. Allt är bara så mycket.

 

Jag trodde du visste bättre än så här. Det funkar liksom inte. För dig är det liksom som att det går bra att snacka med mig när du vill ha pengar osv. Men sen är du helt iskall. Allt bara förändrades.

 

Visst. Du får göra precis det du vill. Det får alla. Ingen annan bestämmer vad du vill göra med ditt li. Och det är samma här. Jag bestämmer inte över dig och ditt liv. Men behandlar du mig såhär så vänta dig inte att jag ska stå på din sida mer. Jag har börjat ogilla personer för att dom har gjort något dig. Jag har gjort allt för dig. Men jag kommer inte stå på din sida mer. Jag älskar dig, men nej tack! Jag kommer vara lång borta även om vi träffas varje dag.